Jag läser flera inrednings- och modebloggar dagligen. Jag inspireras och avundas. Men mest av allt får jag prestationsångest.
Allt verkar ju så SJUKT enkelt! Det är
bara att göra si, det är
bara att göra så. För mig finns inget
bara. Jag är inte så jäkla praktisk och händig som alla som
bara svänger ihop saker i ett nafs. Det misslyckas säkert minst tre gånger innan jag får ett någorlunda fint resultat, i alla fall om man kollar på en bits avstånd. Min fördel är att jag är väldigt envis, annars hade jag gett upp oftare än jag gjort.
Jag kommer aldrig att påstå att något är enkelt. Inget är enkelt! Inget är
bara! Allt har mycket planering, svordomar och tid bakom sig. I alla fall för mig, men det är väl inte så
bara?
Efter väldigt mycket inre konflikter har jag nu lyckats få till en ram och testat att fästa ett tyg på den. Nu ska den
bara målas vit vilket innebär att jag
bara måste sprätta loss spetstyget som jag bara fäste men ungefär en miljard häftklamrar.
Antal
bara i detta inlägg: 10 (ink. rubrik)
/Elisabeth