Den här helgen har vi inte gjort ett jota i huset. I stället har vi njutit av den tropiska värmen, fina vänner och det faktum att vi har ett hus med en altan där man kan sitta ute hela natten om man inte, som vi, blir tokig på myggorna till slut och går in.
Veckan som kommer är den sista innan Leif och Ralf på riktigt flyttar in. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar. Det är så otäckt att ett hus kan gå från att vara hemtrevligt, livligt och fullt av ljud till att bli knäpptyst och ödsligt på några få sekunder. Det hände alldeles nyss när mina fina killar rullade iväg med Volvon.
Om en vecka är allt komplett. Jag bryr mig inte alls om att få det finaste, mest renoverade huset. Jag vill bara ha ett hem och till och med ett tält skulle kännas som hemma, så länge vi tre är tillsammans.
/Elisabeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar