Lager på lager på lager...

Vi målar på väggar, lister, möbler och tyvärr lite på händer, fötter, förbipasserande husdjur och kläder också. Det finns något djupt tillfredsställande i att kleta på nya lager färg på saker, som om det finns något nästan lite fuskigt i hur fort det går att ändra utseendet på saker med bara en pensel och en burk.

Vi kommer snart att presentera lite bilder på vår huvudsakliga måleriverksamhet här hemma. Tills vidare får ni hålla tillgodo med en bild på en illa fotograferad hand med stänk av vitt.

/ Leif

Om när inget matchar.

Det här är det fjärde stället Leif och jag bor på tillsammans. Innan huset har vi alltså haft tre lägenheter. Detta innebär att vi har samlat på oss en hel del grejer. Ett gardinpar här och en matta där, allt speciellt köpt för just det rummet i den lägenheten. Nu har fyra års sambo-historia hamnat under ett tak och ger mig lite ångest. Inget matchar ju! Handdukarna i turkost som passade finfint i vårt kaklade badrum på Teg ser sådär ut i vårt nuvarande som är klätt i plastmatta i någon nyans av orange. Köksbordet är brunt, tallrikarna är vita med svarta ränder och underläggen är rosa och lila. 

Efter några minuters ångest inser jag att vi ju (förhoppningsvis) ska bo här en jäkla massa år. Vi kommer att köpa ett nytt köksbord. Badrummet kanske kommer att renoveras. Allt kommer att matcha ungefär så mycket som vi vill. Tids nog. Också ett uttryck vi gärna slänger oss med. Tids nog. 

Tills dess har jag tänkt njuta av något som matchar både turkosa plastburkar och sommarmåltider:

/Elisabeth

Träd och ström.

Idag har jag så gjort slag i saken och grävt ner vårt gåvo-äppelträd på gården. Det är ett ryskt superträd som klarar zon 7. Zoner säger inte mig så mycket just nu, men är det en hög siffra och ryskt så antar jag att det står pall för flera år av vinter.

Det var roligt med plantering. Det kan bli mer av den varan i sommar.

Den uppmärksamme kan bli orolig att trädet står på grannens tomt, men så är icke fallet. Den står med god marginal på vår sida av gränsen.

För övrigt har vi nu monterat krokar vid sidan av fönstren för att hänga fast gardiner i. Jag blir alltid lite orolig när det ska skruvas metallskruvar i närheten av eluttag eller strömbrytare. Jag skruvade ett halvt varv - beredde mig på 230 volt genom lillkroppen - skruvade ett halvt till - beredde mig igen osv. Nu avlöpte iskruvandet utan någon personskador, så det var ju för väl.

Nu till källaren, där jag hör att min fru har gått loss på kvistlacken med sandpapper.

/ Leif

Vår midsommar på ett ungefär.

Vi hade en mysig och lugn dag/kväll med närmsta familjen igår, precis som det ska vara. Här är lite bilder som togs. Eftersom jag inte vill hänga ut någons ansikte blir det mest bilder på hundar och Leif. 

Solkatten trivdes under de korta stunder när molnen släppte fram solen. 

Vi grillade en salig blanding av kött, fisk och tyvärr också lite arm.

Leifs bror och flickvän gav oss ett äppelträd i inflyttningspresent! Leif har bestämt vart det ska stå. Grävning sker mest troligt imorgon. 

Hunden med blåögat var självklart med!

Ralf kan ibland bli lite intensiv i sin strävan efter att hålla koll genom fönstret.

Idag är han lite bakis.

/Elisabeth

Det bästa med vårt hus.

Det är inte bara vi med två ben som är löjligt förtjusta över att äntligen ha en diskmaskin. Ralf kommer skuttande direkt luckan öppnas. Ibland måste vi dock knuffa bort honom eftersom det redan är diskat. Fördisk, klart å betalt!

Office space

Det är farligt att drabbas av ett inredningsil - särskilt när man är nyvaken. I morse gick jag raka vägen från sängen till det kaotiska rum som är tänkt till kontor. Jag började rya runt och röja och satte upp hyllor och hade mig. När jag hade lugnat ner mig såg resultatet ut såhär:

Helt okej, men hyllan sitter för nära fönstret vilket gör att det bara blir kappor i fönstret i fortsättningen. Korghyllan till höger hänger lite snett. Vi vaknar ordentligt innan vi kliver på inredningen nästa gång.

/ Leif

Sista lasset

När man flyttar är det sista lasset oundvikligt. Det sista lasset består av sådant som man varken kommer ihåg att man hade eller ens vill ha. Det sista lasset är kassar, kartonger (illa packade) och kompakt ångest.

I det sista lasset ingår också sådant som man inte hinner eller orkar åka på soptippen med. Ett urval av saker ur vårt sista lass:

- En uttjänt entrématta
- En pedalhink i en utstickande färg som inte stämmer överens med färgerna i det nya badrummet
- Halvvissna blommor
- Halvfulla förpackningar med rengöringsmedel (självklart har man redan köpta nya på det nya stället)

Men när det sista lasset är kört kan man dra en djup suck som man kan leva på ett bra tag.

/ Leif

Tills vidare.

Orden i rubriken används verkligen frekvent i huset för tillfället. 

"Vi har dom här gardinerna tills vidare."

"Vi ställer den här tills vidare."

"Den här får vara i förrådet tills vidare."

"Det funkar ju faktiskt tills vidare." 

Och så vidare. 

Ikväll gjorde jag något mer tills vidare. Klädde ett hörn i vardagsrummet med foton, tills vidare. Tanken är ju att tapeter och golv ska bytas men eftersom det lätt kan dröja några år kan man ju faktiskt inreda lite ändå. 

Den här tavlan är en favorit. Leifs barndomsvän, Jesper, sydde den till vårt bröllop. Presenter som dessa är lite extra speciella, när det ligger tid och nålstick bakom.

/Elisabeth

Nu blommar det!

Stället som Gud och vi glömde.

Det tråkigaste med att flytta måste vara att få ut precis alla grejer ur det tidigare boendet. Varje gång man ska försöka packa det som för ögat inte verkar vara så mycket går det åt minst tio flyttkartonger till. Det är otroligt provocerande. Jag skulle vilja ha en stor flistugg som bara kunde mala ner allting så jag slapp stoppa det i lämpliga kartonger.

Alternativt att det kom inbrottstjuvar som är specialiserade på öppnade lasagne-plattepaket och övrigt överblivet i ett normalt skafferi. De lyser dock med sin frånvaro, men jag hoppas att de länsar allt medan jag är på jobbet imorgon. Nu ser ni alltså - tjuvar av lasagneplattor och allmänt bråte - ATT JAG INTE ÄR HEMMA IMORGON.

/ Leif

Blommor av nåt slag och Narnia.

Innan vi flyttade hit hade jag absolut ingen aning om hur en pion såg ut. Jag fick lära mig det när mamma kom för första gången och blev upprymd av den vi har på baksidan. Den har drygt 30 knoppar och ser sjukt tung ut. Ska binda upp den med någon typ av rep inom en snar framtid. 

Till och med mitt otränade öga kan se att det när som helst blir pion-bäbisar. Rosa sådana!

Det här området är vad Leif envisas med att kalla Narnia. Tror det har något med lyktan att göra. På stenen till höger om den kan man ana att det står något...

...nämligen vår hustomte som vi fick av Linda och Robin i fredags! Den är ståtlig, samtidigt som den är lite otäck, precis som det ska vara.

Jag vet att gräsmattan ser ut som en djungel, den ska klippas imorgon. Premiär för mig! 


/Elisabeth

Besiktning!

Idag kom det en fuktexpert - skönt jobb förresten - och besiktade vår vattenskada. Nu får vi välja en lokal snickare som lägger nytt golv på lilltoan och nytt tak i syrummet i källaren. Säga vad man vill, men nog är det skönt att ha försäkringar ibland.

Vi har också fått en fantastisk ny familjemedlem som har fått ett hem i det så kallade "Narniaområdet". En bild på Narnia kommer snart!

/ Leif

Ibland måste man bara njuta.

Den här helgen har vi inte gjort ett jota i huset. I stället har vi njutit av den tropiska värmen, fina vänner och det faktum att vi har ett hus med en altan där man kan sitta ute hela natten om man inte, som vi, blir tokig på myggorna till slut och går in.

Veckan som kommer är den sista innan Leif och Ralf på riktigt flyttar in. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar. Det är så otäckt att ett hus kan gå från att vara hemtrevligt, livligt och fullt av ljud till att bli knäpptyst och ödsligt på några få sekunder. Det hände alldeles nyss när mina fina killar rullade iväg med Volvon.


Om en vecka är allt komplett. Jag bryr mig inte alls om att få det finaste, mest renoverade huset. Jag vill bara ha ett hem och till och med ett tält skulle kännas som hemma, så länge vi tre är tillsammans. 


/Elisabeth

Bastu

Jag trodde att vår bastu var i källaren, innanför tvättstugan. Efter de senaste temperaturrapporterna har jag dock börjat förstå att bastun i själva verket är hela vår övervåning. 28,9 grader varmt - inomhus. 

Man ska dock inte gnälla på sommaren och på den positiva sidan har jag hittat en färg som jag litar på. Jag har även köpt penslar som jag hoppas inte ska håra av sig. Nu ska det bli vitt på träpanelen i källaren!

/ Leif

Forum

Visst är det bra med internet där man kan utbyta tankar och idéer? Försök dock hitta ett entydigt svar på vilken färg som bäst täcker träpanel så får ni se. Internet är ganska proppfullt med hemmafixare som tror sig sitta inne med svar på det mesta.

"Kvistlacka - det har du igen på några år!"
"Kvistlacka inte - det gjorde inte vi när vi målade om hemma!"
"Använd snickerifärg för möbler på träpanelen!"
"Använd billig skitfärg från Bauhaus!"

Tröttsamt var ordet. Ge mig bara en färg som funkar!

/ Leif

Projektet fortsätter.

När Leif är i Umeå och glassar är det ju upp till mig att se till att det händer nåt i huse'. Har därför spenderat två timmar i det blivande gästrummet med en putskloss som enda vän. Att handputsa tre väggar med otroligt många hål tar sin tid men nu är det alldeles strax klart, imorgon kan jag nog börja kvistlacka. 

Så här ser det ut nu. Min rygg är ond och krokig.


/Elisabeth

Understatement

Pratade med försäkringsbolaget om toan idag. De var trevliga och förstående, men jag vill rikta in mig på en del av samtalet som var lite jobbig:

- Du kanske hellre lagar vattenskadan själv och får pengar av oss?, sa försäkringsmannen.
- Ja, eller nja, eller nej. Jag är ju inte direkt världens händigaste [PAUS] sátt..., svarade Leif.
- Jaha, nähä just det ja.

Att jag ens försökte med "Ja" i början av meningen.

/ Leif

Projekt nr.1

I fredags efter middagen blev det lite stiltje i huset. Vi har dessutom inga tv-kanaler så att slänga sig i soffan är inte alls så lockande. I stället hamnade vi i källaren med var sitt vinglas och började lite försiktigt klösa på ett tapethörn. Det var startskottet. Tapeter yrde och även vissa dörrfoder.

Den här tapeten har säkerligen suttit uppe många modiga år. Det kändes lite vemodigt att riva bort den, det sitter så mycket historia i väggarna här. Förra ägarna har ju bott här i drygt 40 år, sedan huset var nytt. 

Just den här väggen är i betong vilket gjorde det lite knepigare att riva. Den satt ganska hårt. Men skam den som ger sig!

Källaren är en klassisk gillestuga men förra ägarna delade av rummet och gjorde ett litet extra krypin. Det ska bli gästrum tänkte vi. Eftersom vi får gäster den första juli har vi lite tidspress och det är nog bra, annars är det lätt att man tar en paus när det blir för jobbigt och tråkigt. 

Det yttre rummet ska så småningom bli spelrum med soffa, tv och lite tv-spel. Väggarna med panel ska bli vita, golven ska få vara som dom är och lite tapeter ska upp.

Vi tänkte att det ju bara är att slafsa på färg men insåg sen att det var hål nästan överallt. Det har nog suttit en antal tavlor och hyllor på väggarna och sen ser det ut som att någon kastat pil på ett flertal ställen också. Tur att man jobbar på snickeri och har lärt sig spackla! Nu ska det slipas och kvistlackas och SEN kan nog färgen slafsas på. 


Vi funderar också över vilka tapeter vi ska sätta upp. I gästrummet vill vi ha lite färgglatt och i det yttre rummet lutar vi åt en med björkstammar. Lite hyllning till Umeå. 


Tips och råd mottages tacksamt!


/Elisabeth och Leif

Annars då?

Nog hade man kunnat ha det sämre! Leif, Ralf, sol, nya utemöbler och stundande hamburger-grillning. Lill-toan ska inte få sänka oss!


/Elisabeth

Vattenskadad

Igår hade vi vårt första rejäla tillbud i huset. Toalettstolen på vår lilla toa i hallen fick för sig att spränga något lock som har något med flottören att göra. Effekten blev att vatten pumpades ut med våldsamt tryck ur stolen och ut på toagolvet. Jag uppskattade vattendjupet till cirka 5 cm. på djupaste stället innan jag vrålade åt Elisabeth att slå av huvudanslutningen till vattnet.

                                                                   En tickande bomb!

Vi stoppade blödningen med alla handdukar som fanns till buds och jag nojade och torkade vatten i syrummet som ligger direkt under toan en bra stund. För att accentuera hur dramatiskt jag upplevde situationen kan jag säga att jag hävdade att jag "skurit upp hela djävla foten" - när jag i själva verket hade skrapat mig lite på en spik. Efter jag hade legat i fosterställning i soffan med Ralf en stund lyckades jag lugna ner mig. Men snacka om dramatik!

För övrigt har planer utarbetats som kommer att presenteras inom kort!

/ Leif

Cashen dom tas.

Låt mig presentera lite nytillkomna prylar till vårt hem! 

En mini-groda och blomma finns numera på lilltoan.

Hissgardin till ovan nämnda rum. Skönt att slippa visa rumpan för grannarna, eller hur Leif?

Vattenkanna. Kanske inget särskilt men det är mitt livs första!

Lite olika grönheter har vi fått av svärmodern.

Fängelsegaller till Ralf.

Nöjd över att få altanen till sitt förfogande men gräset är ju alltid liiite grönare på andra sidan...

Alltså, pengarna bara rinner ur händerna när man köpt hus! Tycker vi köper saker hela tiden men allt sväljs bara upp av alla ytor vi har. 

Nog om det, nu ska grillen tändas och vinet sprättas!

/Elisabeth

Nyklippt gräsmatta.

Idag har jag för första gången på länge klippt gräsmattan. Jag kom då underfund med att jag hatar maskrosor. Vår gräsmatta utgör hem till tusentals av dessa värdelösa växter. När man kör över dem med gräsklipparen viker de liksom ner sig hånfullt för att sedan studsa upp igen. Jag hatar dem.

En rolig sak med gräsklippning är dock gasreglaget som går från sköldpadda till hare. Det är ju en riktig klassiker, men jag tycker det förtjänar att uppmärksammas. Hur skulle det se ut i bilvärlden?

- Asså polisen jag körde bara sköldpadda. Jag lovar.
- På min mätare står det hare och dessutom luktar du sprit.

Nåja, skönt med nyklippt är det i varje fall!

/ Leif

Den som söker skall finna.

Jag har varit orolig över mina nagellack sen vi flyttade till huset. Ingen aning varför eftersom jag knappt målar naglarna alls numera. Tror det mest är känslan av att ha borta något som är jobbig. Idag är dagen då Konsum-kassen med lack återfanns, långt ner i en låda. Var genast tvungen att släppa allt jag hade för händerna och rada upp dem i badrumsskåpet. 

Nästa projekt är nu att hitta våra sängkläder som är helt spårlöst försvunna. Första natten förra helgen fick vi använda två gardiner som lakan. 


/Elisabeth

Den sista pusselbiten!

Nu har Ralf flyttat in. Han har tuggat ben frenetiskt och sprungit runt åtskilliga varv i huset. Genom fönstret har han sett en katt. Han låter hälsa att vinkeln var osmickrande och att kameran lägger på fem hekto.

Om någon undrar varför persiennen är sned kan jag meddela att det lät ungefär såhär:

- Du kan inte dra persiennen rak.

- Jo, det går.   *ritsch
                         *ritsch*
- Nej, det går inte. *ritsch*
                                *ritsch*
- Nej, jag tror du har rätt. Jag öppnar upp fönstret sen.

Vem som var vem i dialogen får ni gissa själva.

/ Leif

The prince is coming home!

Det är illa att Leif inte gått ett varv runt huset än. Något som är ännu värre är att Ralf aldrig någonsin satt sin söta nos här. 

Idag ska det bli ändring på det. Han anländer ikväll och ska pinka in sitt nya revir (förhoppningsvis utomhus). 


/Elisabeth